Jag och Moa var på långpromenad i våra hemtrakter och beslöt oss för att gå till ett litet slott i skogen där vi brukade leka när vi var små. Stället har verkligen förfallit nu.

 

Mörkret föll medan samtalsämnet gick från gamla minnen till hur otäckt det skulle var om man plötsligt skymtade en skugga mellan träden. Jag fick en inspirationskick och knäppte några bilder. Dock övergick min inspiration snart till obehag och jag insåg att jag lyckats skrämma mig själv. Hehe, typiskt mig. Jag ville plötsligt bara skynda mig därifrån.